2010-08-14
14:15:30
my angel
idag är det den 14 augusti. om 12 dagar är det min älskade fars 58årsdag. skulle ha varit. det är sjukt att det gått snart 2 år då jag inte pratat med honom. min älskade daddy. jag försöker att inte tänka på det så mycket men när det går mot höst så blir jag påminnd, jag får ett wakeupcall. jag har honom alltid med mig. jag är hans kött och blod, den bästa blandningen av honom och mamma =) han har gjort mycket skit i sitt liv och jag har fått reda på saker om honom som jag inte alls visste om - saker man inte alls har lust att prata om ens, men vafan, alla är vi människor och alla gör vi fel? vissa hamnar i trubbel och kan inte ta sig ur. jag undrar hur länge mina bröder har tänkt straffa honom. mest av allt skulle jag bara vilja prata med honom igen, krama om honom och berätta hur mycket jag saknar honom. han luktade alltid gott, förutom när han rökte eller hade druckit kaffe.. (man luktar röv ur käften efter man dricker kaffe) och trots att man kunde bråka hur mycket som helst så var han ändå min daddy.. han har sårat mig jättemycket förut och jag pratade inte med honom på över ett år för att jag va så arg på honom. sen flyttade han tillbaka till usa och kimberly flyttade med så jag blev tvingad av mamma att följa med och säga hej då.
"You better kiss me, cus' you're gonna miss me" .. I miss you Daddy.
jag känner mig så jävla arg!! så jävla arg på världen! vem fan var det som kom på det här? att man bara ska kunna försvinna från jordens yta? att inte finnas nå mer? vad är det för mening?? vem är det jag måste prata med för att få ändring på det här? hur kan man skapa en värld där sånt här händer? vad är det för mening egentligen att vi finns om vi ändå ska dö? ren jävla idioti!! han ska vara här hos mig!! han ska ringa mig och kalla mig för peckerhead!! han ska skratta som bara du kan åt alla klantiga saker som jag jämt gör!! som han alltid gjort! han ska ringa mig 2 på natten pga tidsskillnaden!! helst precis när jag somnat!! du ska sucka högt när jag är dryg eller inte gör som du säger!! du ska reta mig! jag saknar tillochmed dina hemska snarkningar som jag var så livrädd för! jag saknar att du inte riktigt förstår när du sårar folk, att du inte riktigt vet när du börjar bli elak så jag får lov att säga till dig, att du inte kunde stå för att du gjort fel. jag saknar din flint som jag gladeligen klappade på så ofta och du sa att det var därför du fick den. jag saknar din mustach. jag saknar ditt lockiga gråspräckliga hår. jag saknar din småpanik över att du började bli gammal, att du var för omogen i ditt sinne att ens egentligen vara över 20. jag saknar att du är så smart. jag saknar din röst. jag saknar att prata med dig. jag saknar att du trots 20 år i sverige inte riktigt kunde alla svenska ord. jag saknar att du svor för mycket. jag saknar att du på något sätt alltid var stolt över mig, jag kände det. jag saknar ditt engagemang i dina motorcyklar. jag saknar tillochmed när du rökte och snusade, trots att jag hatade det. jag saknar din matlagning. jag saknar dina kramar. jag saknar att skoja med dig. jag saknade dig på min student. jag saknade dig på balen. jag saknar dig hela tiden.
inom mig har jag den där konstanta känslan av att du saknas. ett tomrum i mitt hjärta. jag kommer aldrig komma ifrån det. hur ska man komma ifrån saknaden av sin egen pappa? jag vill inte sluta sakna honom heller, varför skulle jag vilja det? tänk om jag kunde göra någonting för att få tillbaka dig? folk förstår inte vilken tur dom har som har båda sina föräldrar kvar. jag blir så arg på folk som inte tar vara på sina föräldrar. såna som bara tycker att sina föräldrar är dryga.
jag tackar världen för att jag har min mamma. världens bästa mamma, hon är min mamma. jag är så lyckligt lottad som fick just henne. hon är så jävla stark. hon är så speciell. så fin. så glad. så söt. så knäpp. så duktig. hon är bara värd det bästa! vad skulle jag göra utan henne?
jag är resultatet av en blandning mellan 2 underbara personer.
Kommentarer:
#2:
mamma
jaha.....börjar dagen med att grina!!!
när man läser sånt här känner man att man lyckats......de finaste man kan ha är sina barn, när dom sedan blir kloka och insiktsfulla o ödmjuka, känner man att dom kan klara sig själva i de hårda men härliga livet!!
tror daddy ler stort i änglahimmelen!!
ska iväg och sjunga på begravning...för någons mamma....livet är hårt ibland, men härligt ändå!!
puss mitt hjärta!!
Kommentera inlägget här:
Fina fina fina Melina! Här sitter jag hemma o soffan och läser ditt inlägg ovan.Ledsen och rörd och så mycket på samma gång. Jag vet inte vad jag ska säga, mer än att jag själv känner mig så frustrerad över att läsa, över att få en liten inblick i hur du faktiskt lever, utan din pappa. Jag blir frustrerad när jag läser, för helst av allt vill jag bara ge dig din pappa tillbaka till dig, åh vad jag önskar jag kunde! Livets gång är orättvis ibland, men någonstans får vi tro, tro att det finns en mening med allt. Men jag blir ändå så glad över att läsa, för att skriva ut saker är bra. Det är ett tecken på bearbetning, du är en stark tjej och jag älskar att du avslutar det jobbiga med att berätta om din fina mamma. Det är så oerhört viktigt, att du vet det, tar vara på det. pusss!